Skämslåten #2: NWA »Straight Outta Compton«

NWA –  »Straight Outta Compton« (video)

(Musikvideon finns inte i ocensurerat format på YouTube, utan bara i någon platt Disney-version utan ett endaste »nigga« eller »motherfucka’». Därför får ni videon som länk i stället)

Det här är väl egentligen ingen skämslåt, med tanke på att det i många indiekretsar är ganska kreddigt att säga att man gillar usel hip-hop (se bara på Pitchfork!).

Men för mig är det ändå lite utav en skämslåt, eftersom jag i normala fall inte alls förstår vad som är grejen med hip-hop. Som extremt vit, extremt indie, tjugonåntingkille som uppskattar barrskogselectronica och naiv indiepop om svarthåriga tjejer som gillar att fotografera graffittiprydda elstationer, tycks mig hip-hop för det mesta extremt främmande. Bling bling, omotiverade kukmoves, för stora kläder, bitches, hoes, och pengar har ungefär lika mycket gemensamt med mitt liv som godtycklig Beatles-låt från mitten av sextiotalet har gemensamt med verkligheten.

Men den här gamla rap-klassikern kan ja ju ändå tycka är bra.  Om inte bra så åtminstone jävligt rolig.

PS. Den här videon är för övrigt en av de största bidragande orsakerna till att jag har extremt svårt för vita skor. DS.

Gamla lir

Häromdagen undrade jag varför det inte fanns någon sajt som hade som affärsmodell att sälja gamla spel online. Idag snubblade jag över en länk och hamnade på den här sidan, som råkar göra just det. Priset för ett spel ligger på 50-100 spänn ungefär, vilket inte är så farligt. Men utbudet verkar än så länge vara ganska tunnsått (dock erbjuder man ett par riktigt starka titlar, däribland de två första »Fallout«-spelen). Dessutom erbjuder man mervärde genom att man i många fall efter ha köpt spelet även kan ladda hem tillhörande manualer, soundtracks och bakgrundsbilder. Långt ifrån nödvändigt men ändå ganska trevligt.

Om man ska spekulera lite så är det nog inte alltför långsökt att gissa att den dåliga valmöjligheten beror på olika former av svårigheter att skaffa licenser till gamla spel (även om det självklart även kan röra sig om rent ekonomiska skäl, som att man vill börja litet för att sedan succesivt utöka sin verksamhet). Många filmdistributörer (och andra) är ju motvilliga mot ordentlig onlinedistribution eftersom de är oroliga för att verket ska kopieras. Det kanske är samma sorts farhågor som sätter käppar i hjulet här. Även om det får sägas vara ett oerhört trångsynt sätt att se på saken, eftersom spelen och filmerna kommer att kopieras ändån, och det borde ju vara mycket bättre för dem rent ekonomiskt på sikt att tillhandahålla bra lagliga alterantiv i stället för att stoppa huvudet i pengabingen.

En annan möjlighet är att många spel redan är uppbundna på avtal med andra lågbudgetspelsdistributörer. Ni vet sådana som släpper spel som ligger huller och buller i stora reabackar och som (ofta) erbjuder blott en omodifierad originalskiva, levererad i en förpackning som inte alltför sällan lämnar en del att önska rent utseendemässigt.

Eller så är det helt enkelt så att GOG:s avtal inte är tillräckligt lukrativt för att de ska locka spelskaparna. Men å andra sidan kan gamla spel knappast vara en särskilt inkomstbringangde källa idag, så det måste vara ett riktigt uselt avtal i så fall.

Förresten, varför finns det inget motsvarande som filmrestaurerarna Criterion för tv- och datorspel? Det vill säga en aktör som köper källkoden till gamla spel och fixar buggar och piffar till grafiken och så? (Det ideala hade ju varit om alla gamla spelutvecklare släppte sin källkod fri för att sedan låta Internet ta hand om resten, som t.ex. Id Software har gjort med »Quake I & II«, men det är nog dessvärre en önskedröm). Hmm. Det blir nog ett blogginlägg om det här lite längre fram tror jag.