Mixtape: Music for Cyberpunks

Det här är ett blandband jag slängde ihop förra året. Det står sig fortfarande rätt bra, så jag lägger upp det igen.

Har slarvat bort låtlistan, men om någon är intresserad kan jag göra en ny.

Syndicate

Syndicate är ett ålderdomligt datorspel från det smått legendariska och sedan 2004 nedlagda spelföretaget Bullfrog Productions, som gav oss klassiker som Populus, Theme Park och Dungeon Keeper.

Det var ett av de första spelen som jag spelade, och dess dystopiska, cyberpunkinspirerade miljö med onda företag, drogpåverkade cyborgs och annat oändligt coolt var naturligtvis väldigt tilltalande för en elvaåring som bodde på ett så ospännande ställe som den gotländska landsbygden.

Spelet är ganska avancerat, och jag kan inte komma ihåg att jag någonsin varvade det. Designmässigt lämnar spelet nämligen en hel del att önska, och det är en god idé att läsa igenom manualen noggrant innan man börjar så att man får ett hum om hur man bör spela.

Och om du gör det så möts du redan på första sidan av följande brasklapp (som fanns i alla datorspelsmanualer på den tiden):

PRECAUTIONS TO TAKE DURING USE

• Do not stand too close to the screen. Sit a good distance away from the screen, as far away as the length of the cable allows.
• Preferably play the game on a small screen.
• Avoid playing if you are tired or have not had much sleep.
• Make sure that the room in which you are playing is well lit.
• Rest for at least 10 to 15 minutes per hour while playing a game.

Huruvida det här säger något om den tidens syn på datorspelare och datorspel, eller den tidens undermåliga bildskärmar, vet jag inte. Det jag däremot med säkerhet vet är att elvaåriga jag bröt mot samtliga ovanstående råd — all Top Hat i världen skulle inte ha kunnat slita mig från mina små, lojala pixelagenter som spred ond, bråd död omkring sig.

Att få ljudet att fungera kan vara lite knepigt, men det som fungerade för mig vara att köra spelet med ett program som heter VDM Sound.

Spelet finns att ladda hem här.

Våren tillhör Kenta

Jag åkte buss häromdagen. Bredvid mig satt tre stycken a-lagare och diskuterade vilt. Dom pratade om ishockey, närmare bestämt Malmö och ett särskilt mål i senaste matchen som en av dom engagerat beskrev som ”ett rejält jävla slagskott rätt upp i krysset, inget satans kärringskott”.

Jag slutade lyssna ett tag och började ordna med min mp3-spelare. Men hajade till när en av a-lagarna sa: ”Vafan ska vi göra idag då?”

Jag blev genast påmind om filmen Dom kallar oss mods, och den berömda repliken som Stoffe säger en dag vid frukostbordet: ”Vafan ska vi göra idag då Kenta? Ska vi kröka eller ska vi tända på eller vafan ska vi göra?”.

Men jag tänkte inte mer på det och bussturen fortsatte.

Ett par minuter senare ställde sig dock Jupiter i linje med Saturnus när en av alkoholisterna utbrast: ”Ja vafan, Kenta borde ha vunnit melodifestivalen asså. Helt klart asså.”

Såklart han borde ha gjort. Kanske inte dock för låtens skull. Visst, Utan att fråga var en bra låt, men det han framförallt borde ha vunnit på var det oerhört subversiva i att på melodifestivalen ha på sig en t-shirt med två figurer i ställningen 69:an och texten: ”Try it — you’ll like it”.

Kenta finns inte med oss längre. Men vi kan fortfarande njuta av hans honungslena stämma och inspirerande sångtexter — han om någon har visat att allt verkligen är möjligt, bara man har vett nog att uppskatta det som man faktiskt har.

Jag hör skrattande barn, jag hör slussarnas brus
Jag hör till de få som kan leva
Jag hör inre musik, jag hör vindarnas sus
Jag har tron på mig själv på min sida

Album Art Downloader

Att hitta högupplöst album art kan vara ett heltidsarbete, men det finns en lösning.